1989

Vad hade jag att oroa mig för?
Alla är ju så sjukt trevliga när man väl börjat snacka.  En påstod också att jag var en väldigt intressant person. Alltid något. Men om man får jobbet är ju dock en annan sak.
Årgång 1989 tog ju verkligen studenten under helt fel tidpunkt. Den sämsta tiden man kan sluta skolan på.
Det är svårare än någonsin att få jobb och om man väl fått jobb ska de väl börja varsla bort folk och då är det ju sist in som ryker.
Men jag ska inte klaga. Jag har ju jobbat i princip heltid ända sen studenten och gått ofrivilligt arbetslös i ungefär två och en halv vecka. Och det berodde då på att jag sa upp mig och flyttade till andra städer.
Allting går bara man vill är mitt motto. Det värsta man kan göra är att ge upp. Man får ju alltid många, många fler nej än ja så det är bara att kämpa på. I början av arbetslivet är det också viktigt att inte sikta alldeles för högt om man inte har utbildning. Klart man inte ska underskatta sig själv eller nöja sig i första taget men man kan heller inte vara för kräsen. Man är inte dålig bara för att man inte har världens glassigaste jobb. Det är få som börjar med sitt drömjobb.
Ett annat alternativ är ju att börja plugga. Ganska smart faktiskt.
Glöm inte bort att ha kul på vägen!

/ Carolina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0